Men idag på bussen satt jag brevid en kille som skrattade så jag blev helt varm inombords.
Ni som var på Elins bröllop: han skrattade som simons farbror(?). Och precis som då, då vi låg på bordet och grät av skratt- så ville jag lägga mig ner i bussen och gråta av skratt. Istället gömde jag mig i min gigantiska halsduk och hoppades att han inte skulle märka (stor chans, han satt 5 cm ifrån mig) att det var honom jag skrattade åt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
HAHA åååh :D det hade jag velat höra!!!! Elins farbror är stjärnan i mitt liv
Hahahah det var så fantastiskt roligt!!!!!!!!
Skicka en kommentar