Och hemresan för julen...

... är bokad!
10 december klockan 13.25 landar jag på Skellefteå flygplats, där jag förväntar mig att alla jag känner ska stå med varsin gigantisk godispåse åt mig.
SES då!x

Spänning i vardagen

I förrgår berättade Seynap på mitt jobb, att det var några kids som utförde någon slags kupp- där dom halloweenutklädda med äskiga masker går in i diverse restauranger och tigger pengar samt snor ur drickspotten.
Igår när jag jobbade kom dom in, och jag tror aldrig jag kännt ett sådant obehag mot någonting så litet. Tre stycken, två kanske åttaåringar(?) och en lika lång som mig, ungefär stormar restaurangen. De har jätteläskiga masker, och när vi går mot dom, försöker prata med dom och säger att dom inte får komma in- går dom mot oss utan ett ord och tränger sig på in i restaurangen. Jag känner att jag inte kan påverka så mycket, så jag går istället och vaktar drickspotten. Plötsligt ser jag en av ungarna gå rakt mot mig och just när den sträcker ut handen -slänger jag mig över drickpotten. Hon/han styr då handen mot godisskålen istället, och låtsas att det var godis den skulle ta. Tillslut får vi ut dom, men dom återkommer senare under kvällen och det är lika obehagligt då. Ungefär som i harry potter när dementorerna kommer.
Det lustiga är att, medan dom där ungarna + kort vuxen(?) gör mig helt kall inombords och rädd, är det folk som ger dom pengar och tycker att dom är gulliga. WEIRD.
Jag vet inte vad det är som är så obehagligt, men det är väl just att man inte ser deras ansikten, att dom är helt okontaktbara, att dom tränger sig på och man har ingen aning om vad dom är kapabla till.

Sen när jag och Serkan skulle gå till bussen, så gick vi förbi en bil där det låg en kille under. Jag säger någonting i stil med: "Oh look, it's a guy under the car. I didn't see him at first", sen hör vi någon vissla och killen gömmer sig. Serkan blir helt till sig, och säger att vi måste ringa polisen, för att dom håller på att stjäla bilen. Medan jag, naive och blåögd, säger åt honom att lugna sig, att killen förmodligen bara håller på att fixa bilen. Vi fortsätter gå, och Serkan berättar att det satt in kille på andra sidan kanalen som höll utkik, att det var han som visslade när vi gick förbi så att killen under bilen kunde gömma sig. Då inser jag att: 1 Varför skulle någon laga bilen klockan halv elva en söndagskväll, då man dessutom knappt ser någonting? 2 Varför skulle någon som lagar bilen gömma sig för oss? 3 Jag ÄR väldigt naive.

Jag börjar tänka i samma banor som Serkan, och blir misstänksam mot en kille som står 20 meter längre fram. Vi går mot honom, medan han går saktare och saktare. När vi slutligen passerat honom, inser jag att direkt vi kommit 5 meter i från honom - vänder han på klacken och går jättefort tillbaka åt andra hållet, hållet där bilen stod. En TILL inblandad?

Vid det här laget har vi lyckats hitta nummret till polisen, och förhoppningsvis, men troligtvis inte, hjälpte vår insats.

Okej det här var dagens spänning i vardagen. xo

Cleopatra

Igår regnade det igen, så jag och hedvig gjorde den gråa dagen lite färgladare- vi åkte och hälsade på Cleopatra på British Museum.

Och sen hände världens coolaste grej;
Jag träffade på HIPP HIPP killarna! WHAT UP!

xo

SCOTTLAND

Helgen spenderades i Skottland, där jag hälsade på några skottska kompisar.
Två saker har jag lärt mig, Skottland är otroligt fint men himla kallt, och haggish är- trots att det består av fårhjärna (!)(?)(!)- inte gott.
Skottland trippen började med en åtta timmars bussresa, och slutade med en nio timmars bussresa hem. Det var värt det.

Efter någon timmes sömn efter resan i Glasgow, började min personliga guidade tur som bestod av Dave och hans nercabbade bmw (!)
Vi åkte först till Loch Lomen, en lock som tydligen är jättekänd i skottland men som jag aldrig hört om. Sen åkte vi och tittade på tornet i Brave heart, som jag inte sett, för att sedan landa i Edinburgh. Där träffade vi Daves kompisar och det blev lite diverse slottsbesök och puprundor.
Vi craschade hos daves kompis, som tydligen var väldigt rik. Och jag undrar fortfarande, om en dyr Posche, tre tv:apparater, två lyxduschar och ett lyxbadkar - åt en person- gör dig lyckligare? Don't think so.

Dagen efter åkte vi till Pitlockry, en riktig idyllisk liten skottsk by med massa slottsliknande gamla stenhus. Vi var där för att titta på mina kompisar spela fotbollsmatch, men dom förlorade så stort, så det slutade med att vi kollade på rugbymatchen på planen bredvid. Jag har aldrig sett Rugby live förut, och jag kan verkligen konstatera att det är en himla konstig, men ändå ganska rolig sport.
Efter Pitlockry,fotboll och skottska pajer styrde tillbaka till Glasgow, där vi hade en väldigt rolig utekväll.
Over and OoT!

Julia + London = 1 månad idag.

Samtidigt som det känns som att jag bott här jämt, så känns det som att jag just flyttat hit. Samtidigt som man känner sig världsvan och kommit in i londontempot, så är jag med om nya saker varje dag. Coolt.


Den här helgen/veckan har varit ganska fullt upp, bestående av tacokväll uppföljt av ny barrunda -denna gång på shoreditch med nya engelskmän, hedvigs inflytt, massa stressigt jobbande, snabb visit på brick lane- vilken innebar gratis mat för min del, mysig filmkväll, hannas hemflytt, ännu mer jobb, jobbsökande, picknick i hyde park med hedvig, agnes och josse, och slutligen jobbintervju.

Jag har som givit upp tanken på att jag kommer trivas bättre, få mer betalt och lära mig bättre engelska på mitt nuvarande jobb - där jag förövrigt börjar trivas sämre, får samma lön som tidigare och lär mig mer turkiska än engelska för tillfället. Så jag har tagit upp jobbsökandet, vilket ser ganska lovande ut. Har provjobb på torsdag på en Sydamerikansk restaurang där dom.. wait for it.. bara pratar engelska!
Sen har jag även bestämt mig för att åka till Scottland och hälsa på mina skottska vänner i helgen! Detta känns helt sjukt roligt, behövt och spännande då jag får en lång paus från jobbet bestående av personlig guidtur i Edinburgh och Glasgow.

Tänkte avsluta inlägget med en glassig bild på mina stekarföräldrar som jag saknar en del.

Jag vet vad jag gör.

6 måndader idag.
Det borde firas med ballonger och kladdkaka, men vi får spara det några veckor I guess.

Dagen jag träffade lillefots mamma och T.Rex

Igår, veckans enda lediga dag, tillbringade jag på Natural History Museum. It was NIICE.
Faschinerades mest över hur coola dinosaurier är och hur otroligt fula djur det finns.

Dagen innehöll även väldigt mycket promenad, regn, kaffe och fotande. Jag besökte även svenska kyrkan där jag käkade alhgrens bilar (!!!!!!!!!!!!!!).
Väl hemma igen, efter ännu mer regn + promenad så lagade jag världens godaste mat, kycklingpesto - it made my day.
PEACE

Lön = Shopping med Sara.

Förövrigt, lätt att sova på morgonen när en av våra grannar har dödshosta så det låter som att hon/ han (?) ska spy efter varje hostning, när några andra grannar har disco klockan åtta och när den tredje damsugar - samtidigt som någon klippergräsmattan OCH sirenerna från en ambulans dånar utanför??Jag ska aldrig mer klaga på vår granne Ove om att han klipper gräset tidigt, jag saknar tystnaden i Skellefteå en del.

Det regnar!

Helt otroligt. Inte faktumet att det regnar, utan att det inte regnat en enda dag sedan vi kom hit. Vi bor ändå i London, hallå?

Kort summering av helgen, innan vi ska se film:

I fredags träffade jag greta och bella på ett mysigt vesp-cafe i södra london. Det var mysigt och skönt att snacka engelska med andra än turkar.
I lördags hade Anna och Johan fest, dit jag drog direkt efter jobbet. Baren vi åkte till efteråt var sådär, medan festen hemma var väldigt bra- som det brukar vara, hemma fest = bäst.

Förresten så berättade jag för Jonas att jag inte duschat på två dagar, och när han då sa att jag var äcklig så skojjade jag och sa att det var för att hålla turkarna på avstånd.
Men efter idag, då jag blev erbjuden både ett rum i ens lägenhet + en mysig vinkväll, så planerar jag typ att sluta duscha helt. Det blir nog att söka nytt jobb nästa vecka, så fort dom lärt upp mig som servitris, vilket dom ska göra i veckan. Annars kommer jag nog sluta som turkisk hemmafru. Cheers!

Efter regn kommer solsken.

Alla dagar är inte roliga, men alltid lär man sig någonting. Det har ungefär varit veckans motto.
Ibland blir nytt jobb+ nya tankar+ nya händelser+ny stad lite för mycket. Men jag har överlevt, och senaste två dagarna har jag varit back on track.

Idag lärde jag mig göra cappuchino ( FINALLY) och när "The Boss" kom in och frågade om jag kunde göra en cappucino åt honom, så klarade jag det omtalade cappuchinoprovet och han sa att den var " helt okej". Okej det låter som världens minsta grej, men med fyra olika lärare, varav alla har sin egen metod och är kass på engelska, så har det varit kämpigt att lära sig göra den där himla cappuchinon och det känns som otroligt lättnad att jag faktiskt inte längre är helt värdelös på mitt jobb.

Gårkvällen spenderades på bar 1001 med Rebecca, Hanna och ...wait for it.....Kiera Knightly ( ja jag och Hanna betedde oss som 12 åriga flickor och stirrade som om vi aldrig sett en människa förut- ingenting jag är stolt över). På väg till baren hände en ganska " plötsligt händer det"- grej. Vi stod och väntade på bussen då två killar gick förbi, bärande på en jättestor säck. Plötsligt går säcken sönder och jättemånga drickor ramlar ut. Dom stirrar på drickorna, suckar sen uppgivet, säger åt oss att vi kan ta dom och går vidare. Vi slänger oss över drickorna, det blir en tävling mellan oss och två andra killar, men som det starkare laget lyckades vi samla på oss hela 21 drickor. Vääärt!

So long!